Max Nordau

thumb|right|Max Nordau Max Nordau, egentligen Max Südfeld, född 29 juli 1849, död 23 januari 1923, var en tysk-ungersk författare av judisk börd.

Nordau var från 1880 bosatt i Paris som praktiserande läkare, debuterade som reseskildrare och novellist men gjorde sig sedan mest känd som kulturkritiker med verk som ''Die konventionellen Lügen der Kulturmenschheit'' (1883), ''Paradoxe'' (1885), och främst ''Entartung'' (1892), där han med utgångspunkt från Cesare Lombroso riktar ett våldsamt dråpslag mot fin-de-siècle-kulturen i gemen och stämplar alla dess yttringar som bestämda och lätt identifierbara sjukdomssymtom. Nordaus romaner, däribland ''Die Krankheit des Jahrhunderts'' (1887) och dramer har i stort sett samma inriktning som kulturstudierna. Tillsammans med Theodor Herzl var Nordau grundare av sionismen. Levererad av Wikipedia