Ernst Zahn

miniatyr|stående|Ernst Zahn. Ernst Zahn, född den 24 januari 1867 i Zürich, död den 12 februari 1952 i Meggen, var en schweizisk tyskspråkig författare.

Zahn, som 1883 blev kypare i sin fars restaurang i Göschenen och 1894 delägare av den, utnämndes av universitetet i Genève till hedersdoktor och var president i Uris kantonalråd. Han var en ytterst alsterrik hembygdsskildrare, som med smakfull form och god teknik förenade en ingående kännedom om sin motivvärld och ett redligt uppsåt. Han var i eminent grad skildraren av Alperna och folket där; karaktärer, levnadsöden och problem blir hos honom gärna typiska. Flera av hans berättelser är ypperliga konstverk; i sina senare arbeten övergick han i viss mån till att bli förströelseförfattare.

Bland hans verk, som alla utgick i många upplagor, kan nämnas ''Herzenskämpfe'' (1893), ''Bergvolk'' (1896), ''Neue bergnovellen'' (1898), ''Erni Behaim'' (samma år), ''Menschen'' (1900), ''Herrgottsfäden'' (1901; "Vår Herres trådar", 1919), ''Albin Indergand'' (1901; "Kyrkoherden i Anderhalden", 1915), ''Die Clari-Marie'' (1904; svensk översättning 1921), ''Helden des alltags'' (1905; "Vardagslivets hjältar", 1918), ''Tirnwind'' (1906), ''Lukas Hochstrassers haus'' (1907; "Storbonden", 1917), ''Die da kommen und gehen'' (1908), ''Einsamkeit'' (1909; "Ensamhet", 1916; 3:e upplagan 1919), ''Die frauen von Tannò'' (1911; "Kvinnorna i Tannò", 1920), ''Der apotheker von Klein-Weltwil'' (1914) och ''Die liebe des Severin Imboden'' (1915; "Severin Imbodens kärlek", 1918). Zahns ''Gesammelte werke'' började utges 1909. Han debuterade 1919 som dramatiker med skådespelet ''Johannes A Pro''. Levererad av Wikipedia